Robert Surreys

Sveriges-Tvätteriförbund-Logo-Para

HAN BEHÖVS – RENT UT SAGT!

– av Jan-Olof Bengtsson –

Den ligger ganska idylliskt i det stillsamma Limhamn. Kundkretsen är trogen och tonen närmast familjär. Det är varmt i butiken och pyser av ånga från regionen innanför medan den där både behagliga och trygga doften av rent fortplantar sig till disken.

Där står ”Robban”. Och har gjort så i många år. En välkänd profil. Limhamns Kemomat har fyra anställda, är familjeägt och drivs i tredje generationen av Robert Serruys. Kundkretsen är stabil och nöjd. Fördelningen är ungefär 60 procent privatkunder och 40 procent företag.
– Vi märker att vi attraherar människor i karriären som har för lite fritid, berättar han. För när den väl infinner sig är den så värdefull att den inte ska slösas bort på tvätt, säger han. Det är där vi kommer in. Dessutom är det många ensamhushåll som hittat hit.

Den typiske kunden i dag är en man eller kvinna mellan 40 och 50 år, menar Robert. Och de lämnar in skjortor. blusar, klänningar och kostymer. Det handlar oftast väldigt trogna kunder som ständigt återkommer. – Dessutom är många av vardagsplaggen av i dag av sådan kvalitet att de helt enkelt går att tvätta i vatten utan det måste till kemtvätt. Exempelvis täckjackor och sådant. Men visst är det bekvämt att lämna sina skjortor till vanlig vattentvätt och få dem tillbaka strukna och vikta –Skjortorna lämnas in en gång i veckan medan kostymer kanske en gång i kvartalet. Så står den småskaliga och kvartersplacerade privata kemtvätten trygg och stilla?
Lutar man sig bakåt och låter kommersen sköta sig själv?
– Nej, det hade inte gått. För branschen vidareutvecklas ständigt.

”Kläder kan man tack och lov inte rationalisera bort.”

Fram till mitten av 70-talet hade kemtvättarna det som populärt kallades för ”kalla butiker”. Det handlade om in- och utlämningsställen och kunde vara tre-fyra stycken knutna till själva kemtvätten utspridda på andra platser. Det var så klart praktiskt för kunden med den här närheten. Men det förde med sig personalkostnader som inte bar sig.

Dock, vad de ”kalla butikerna” lade grunden till var vidareutvecklingen. Att man nu som heltidsarbetande privatperson kan lämna in och hämta ut sin tvätt på jobbet dit den levereras upp till två gånger i veckan. Man får helt enkelt med sig ren tvätt när man går hem för dagen.
Och det har blivit enkelt. Endera lägger man beställningen på nätet eller via appen i mobilen. Appen som Limhamns Kemomat arbetar med har funnits i ungefär ett år. Och allt betalas mot faktura. -Det här tror vi mycket på, säger Robert. Djungeltelegrafen är effektiv och allt fler företag efterfrågar våra tjänster för sina anställda. Det blir win-win för alla.
– Kläder kan man tack och lov inte rationalisera bort. Det kommer alltid att finns folk som går till möten i kostym.

”Min fru hittade värdepapper instuckna bland en höga kläder. Och det krävdes en bank för att spåra ägaren.”

Några direkta inlämningstoppar finns egentligen inte. Skulle vara vid jul och nyår. Eller när man årstidsmässigt byter garderob. -Ett annat exempel jag kommer att tänka på är när skolorna lämnar in gardinerna inför sommarlovet och som vi levererar rena och fina i god tid före skoldags igen. Finns alltså ingen ”toppdag”. Men förr i tiden var första maj just en sådan speciell dag. Några dagar före demonstrationståget lämnades finskjortan in för kemtvätt och stärkning. Allt för att karlarna skulle gå fina och välklädda under banderollerna.
Att människan är en glömsk varelse är ju ingen nyhet. Så vad brukar ni hittat i inlämnad tvätt?
– Väldigt mycket märkliga saker, svarar Robert. Min fru hittade värdepapper instuckna bland en höga kläder. Och det krävdes en bank för att spåra ägaren.

Själv fiskade jag upp 14 stycken 500-kronorssedlar i en kavajficka. När jag ringde ägaren kom han bara och hämtade pengarna utan att säga något. Då blev jag lite snopen. Men dagen därpå kom han med vin, fruktkorg och en dusör och bad skamset om ursäkt. Han hade helt enkelt drabbats av en chock. Så kan det gå.

Hämtas alla kläder ut?
– Nej, egentligen inte. Jag brukar få ihop två stora säckar om året med kläder som lämnas in men där ägaren av olika anledningar försvunnit. Men de säckarna är väldigt välkomna hos Myrorna dit jag levererar.
Och konstiga frågor från kunder förekommer väl?
– Ja, en hel del. Priset tycker jag tas av en kvinna som undrade vad det kostade att kemtvätta en matta? Så jag undrade så klart vad det var för någon?
– Den ligger i köket, svarade hon. Och den är blå!
Han skattar till vid minnet.
– Våra tjänster behövs! Helt klart!